Högt upp i det blå...
Dags att lämna tillbaka vingarna och komma tillbaka till jorden.
Jag har svävat bland målen men nu är det dags att känna marken mot mina fötter.
Jag behöver någon här nere som kan hålla mig kvar, som kan få mig att vilja stanna.
Jag är rädd för att tappa fästet och flyga mot himelen där allt är som lättast.
Jag har svävat bland målen men nu är det dags att känna marken mot mina fötter.
Jag behöver någon här nere som kan hålla mig kvar, som kan få mig att vilja stanna.
Jag är rädd för att tappa fästet och flyga mot himelen där allt är som lättast.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag tycker inte om att läsa dikter som denna här på din blogg. Du är så älskad min fina.
Trackback
